Studenten är förbi
Så var den dagen förbi...
Vad man hade längtat och fasat och sett fram emot denna studentdag. Dagen blev otroligt lyckad för mig och Bea. Trots regn under champagnefrukosten så blev dagen fylld av solsken!
Snart kommer det komma ett mer utförligt inlägg om denna dag kan jag lova.
Väskan på bilden här var min studentpresent från mina föräldrar.
Det är en väska som jag har velat ha sedan jag först såg en bild på en brunbränd Gisele Bündchen i jeanskappa som kom struttande ned på Catwalken med denna skapelse i sin hand!
Nu är den efter många år av längtan äntligen min!
Förövrigt är bilden tagen med en digitalkamera som jag fick av min morfar!
'
Nu orkar jag inte sitta inne längre... Bikinin ska på och sen ska här solas!
Ha det bra!/Auf wiedersehen/Lisabeth
Studenten
Den närmar sig, dag för dag, timme för timme. Snart står vi där som studenter. Wow! Den dagen vi har väntat på i snart tolv eller tretton år är kommen. Känslorna är blandade, men ärligt talat måste jag medge att jag känner en stor lättnad över att ha avslutat gymnasiet; tre underbar år på Hersby. Jag vill inte bli för sentimental, men jag kommer att sakna Hersby och allt och alla som har kretsat runt mig och tiden där.
I vilket fall som helst så har senste veckorna varit oerhört intensiva. (Bland annat därför bloggen inte har blivit uppdaterad) Ni som har klagat har gjort det med all rätt... Under veckorna som har gått har det hunnits med både det ena och det andra: Lisabeth och jag har varit på en fotografering (bilder kommer upp inom kort), jag har varit i Sundsvall, jobbat och även en och annan skiva har avverkats. Faktiskt så måste jag säga att jag inte har varit på en dålig skiva, så tack till alla som har gjort det roligt! (Alkoholen har väl gjort sitt och levern kan inte må allt för bra dessa dagar)
På allt detta kan vi samtidigt glädjas åt att sommaren äntligen har kommit tillbaka (för att stanna?). Gör som jag, dra ihop ett gäng kompisar, ta med lite picknick och ett kubbspel, hitta er speciella plats och njut av sommaren, för det ska i alla fall jag göra nu!
Blåa shorts, vit tank-top, vita skor, och självklart BRUNA BEN!
Förresten, ingen har väl missat fjortislåten: "Botten Anna" med Basshunter. Hur pinsamt det än är att erkänna det så är den rätt "bra"!
Ciao! //Bea
I vilket fall som helst så har senste veckorna varit oerhört intensiva. (Bland annat därför bloggen inte har blivit uppdaterad) Ni som har klagat har gjort det med all rätt... Under veckorna som har gått har det hunnits med både det ena och det andra: Lisabeth och jag har varit på en fotografering (bilder kommer upp inom kort), jag har varit i Sundsvall, jobbat och även en och annan skiva har avverkats. Faktiskt så måste jag säga att jag inte har varit på en dålig skiva, så tack till alla som har gjort det roligt! (Alkoholen har väl gjort sitt och levern kan inte må allt för bra dessa dagar)
På allt detta kan vi samtidigt glädjas åt att sommaren äntligen har kommit tillbaka (för att stanna?). Gör som jag, dra ihop ett gäng kompisar, ta med lite picknick och ett kubbspel, hitta er speciella plats och njut av sommaren, för det ska i alla fall jag göra nu!
Blåa shorts, vit tank-top, vita skor, och självklart BRUNA BEN!
Förresten, ingen har väl missat fjortislåten: "Botten Anna" med Basshunter. Hur pinsamt det än är att erkänna det så är den rätt "bra"!
Ciao! //Bea
Tal till klassen
Tillsammans står vi snart där ute med våra vita mössor som betecknar en student.
Tillsammans står vi snart där ute med våra vita klänningar och välknutna slipsar.
Tillsammans kommer vi hand i hand att springa ut med ett leende på läpparna till våra nära och käras stora förtjusan.
Tillsammans…
Och äntligen, äntligen, kan vi lägga tolv eller tretton års skolgång bakom oss.
Blommor kommer att hängas runt våra halsar tills det att vi liknar julgranar och klappar på axeln och kramar kommer att avlösa varandra, en efter en.
Troligtvis kommer även en eller annan champagnekork flyga i luften.
Musiken kommer att dunka ur högtalarna på flaken som fint kommer att stå uppradade på fotbollsplanen, prydda med björkris, glada budskap och lyckoönskningar.
Tillsammans har vi nu gått ett, två eller tre år på Hersby gymnasium. Efter studenten kommer vi att skiljas åt. Klass Sp3b, avgångsklass 2006, kommer aldrig att finnas mer, mer än i våra hjärtan.
Tillsammans kommer vi inte längre att stå, utan istället kommer vi att stå som individer, starka sådana. Vi kommer att träda in i de vuxnas värld där bortförklaringar om en försenad buss, eller det klassiska tandläkarbesöket inte längre fungerar.
Ingers eviga påmanande om att vi ska måste vara självständiga och bete oss som vuxna människor, har nog satt sina spår hos många av oss.
När jag nu lämnar Hersby och gymnasietiden bakom mig känner jag lättnad men samtidigt saknad av en redan planerad vardag och vecka. På ett sätt kan man säga att vi tidigare inte har haft större frihet tidigare, men samtidigt måste vi inse allvaret i situationen – det är dags att ta tag i våra liv och faktiskt göra ett aktivt val.
Samtidigt delar jag med alla er otroligt fina och roliga minnen. Ett av mina starka minnen jag har från den första tiden tillsammans är det eviga tjatet om denna Käglan. Det tog mig säkert ett halvår att förstå att Käglan och Jakob var samma person.
Och när jag fick veta hur han hade fått namnet Käglan kunde jag inte annat än småle och kika i katalogen…
Tiden på Hersby i denna klass har verkligen satt sina spår, det hoppas och tror jag alla kan intyga. Jag hoppas att ni har haft en lika underbar tid som jag har haft.
För mig har studenten varit en något som alltid funnits inom en räckvidd men på ett sätt alltid varit så otroligt långt borta. Känslan att själv få stå där med den vita mössan på huvudet och gallskrika: "Vi har tagit studenten...", är nog något som jag tror alla ser fram emot.
Vissa dagar har det varit svårare att komma upp på morgnarna än andra dagar. Men vetskapen om att studenten då är en dag närmre har fått en att fortsätta de allra mörkaste vinterdagarna.
Frågar man många i klassen vad de ska göra till hösten är det inte många som vet, varken vad de vill eller ska göra. Och jag kan med stor säkerhet påstå att de flestas kalendrar gapar tomma i höst.
Vi kommer alla att gå våra egna vägar och förhoppningsvis finner även alla den som är rätt för just dem.
Frågan är om Mickan inom en snar framtid kommer att följa sin dröm att arbeta som biståndsarbetare och jobba sig upp till toppen som Generalsekreterare för FN. Kommer Victor någonsin att bli direktör Tinnerstedt och kommer Amanda och Arvid gifta sig och skaffa villa, Volvo och vovve?
Frågor som dessa kan vi inte göra något annat än att undra över.
Vi är alla otroligt olika och intressena för olika saker är otroligt varierande. Men något som vi alla har gemensamt är att vi går i klass Sp3b.
Vad jag vet är att vi lever här och nu och borde ta tillvara på den tiden vi har kvar tillsammans, men samtidigt blicka framåt mot vad jag tror kommer att bli en ljus framtid för oss alla.
Det är med en viss lättnad men samtidigt vemod som jag säger detta: Ni har alla gjort ett stort intryck på mig och jag kommer aldrig att glömma er; klass Sp3b.
Tillsammans…
//Bea
Tröja på!
Klicka på bilden så blir den stor.
I morgon är den stora dagen här! Mössan ska på! Ett steg närmare studenten den 9 Juni.
I dag var det svenskt nationellt prov och utdelning av den otroligt snygga studenttröjan.
Tänkte föreviga den här i bloggen.
Ikväll är det studentskiva med 80-tals tema. Dags att spöka ut sig ordentligt och bli riktigt 80-tals trendig.
Inte mitt favorit årtionde när det gäller mode kanske men riktigt kul att klä ut sig till.
Nu är det dags att börja spöka ut sig!
Auf wiedersehen/Lisabeth
Studentklänning
Så här ser min klänning alltså ut!
Bonus att man kan se mitt OTROLIGT stökiga rum bakom!
Vad tycks om klänningen? Kommentera gärna!
Studentklänningsjakt
Redan i Oktober börjar tankarna kring detta klädesplagg att snurra i huvudet på alla tjejer som ska springa ut på skolgården i Juni. Det pratas och diskuteras.
Den ska vara enkel, vit (såklart), ganska unik och inte för dyr.
Just det där med att den ska vara lite unik är något som ganska snart får överges. Ekvationen unik och inte så dyr går ju inte ihop!
Jakten börjar på allvar i slutet på mars eller i början på april. Alla affärer länsas på de vita klänningarna och vissa tar till drastiska metoder som att sy sin egen (vilket Bea faktiskt ska göra) för att få en klänning de verkligen vill ha.
Jag hade tur och hittade en jättefin klänning på Tiger of Sweden. Eller mina föräldrar hittade den. Toppen att ha föräldrar som klädspanar åt en! Tidssparande...
Bild kommer snart upp...
I love my dress!/Bengan
Den ska vara enkel, vit (såklart), ganska unik och inte för dyr.
Just det där med att den ska vara lite unik är något som ganska snart får överges. Ekvationen unik och inte så dyr går ju inte ihop!
Jakten börjar på allvar i slutet på mars eller i början på april. Alla affärer länsas på de vita klänningarna och vissa tar till drastiska metoder som att sy sin egen (vilket Bea faktiskt ska göra) för att få en klänning de verkligen vill ha.
Jag hade tur och hittade en jättefin klänning på Tiger of Sweden. Eller mina föräldrar hittade den. Toppen att ha föräldrar som klädspanar åt en! Tidssparande...
Bild kommer snart upp...
I love my dress!/Bengan